innanforpannbenettantd.blogg.se

Det är något speciellt med måndagar, något speciellt med allt som är som en ny början. Ett nytt år, ny termin, ny månad, ny vecka. Med allt detta nya vill vi förnya oss själva, vi tänker ibland att nu på måndag ska det ske en förändring, eller 2013 ska bli året då det hände. Det där som inte hänt innan, såklart. Det kan handla om att börja träna, klippa håret, byta stil, bli en ny människa. Det kan även vara att sluta med något, röka, äta godis eller att sova för lite (vad nu ”för lite” innebär är nog upp till var och en).
          Men varför ska förändringen ske vid en början? Är inte fixeringen lagd på fel punkt om det blir det viktigaste när du börjar eller slutar med något? Skulle det inte vara enklare att bara göra det som du äntligen har bestämt dig för, att när du vaknar på morgon och tänker ”nu vill jag börja träna”, att bara göra det, oavsett vilken dag det är? Det känns bara meningslöst och överdrivet tufft att bestämma sig för något men sen skjuta fram det till nästa måndag, nästa månad, nästa år. Är det inte bara en undanflykt då? Har du verkligen bestämt dig?
         Jag slutade äta godis för snart två och ett halvt år sedan, där jag började vecka 43 på en tisdag. Jag hade över lite godis från helgen och tänkte för mig själv, att antingen slänger jag det eller så väntar jag till nästa måndag. Sen slogs jag av tanken, varför måste jag sluta äta godis på en måndag? Jag kan ju lika gärna börja räkna från en tisdag och så blev det. Nu kanske det finns någon där ute som anser att det inte var så svårt, det var väl bara att göra det. Men för en sockerberoende (jag åt nästan godis varje dag, i någon form) var det inte bara att rycka på axlarna och köra på. Det krävdes en enorm beslutsamhet att säga ”nej tack”.
          ”Det är roligare att göra en förändring som sen kan överaska andra, som att åka iväg under sommaren och sedan komma tillbaka som en helt ny person”. Om detta är en tanke som tillhör dig måste du ställa dig frågan, gör du det för din skull eller för andras? Aldrig kommer det att vara hållbart i längden om du inte själv är driven att förändras, för då är det inte just du som vill. Självklart underlättar det att ha andra runt omkring som stöttar en, som står och hejar på vid mållinjen. Men det finns en stor skillnad på att stötta och tvinga.
          Tvånget behöver inte uttryckas rakt ut, det behöver inte ens vara en avsikt, men det kan ändå finnas där. Det kan till och med komma från dig själv. Du vill inte lära dig ett nytt språk, men du känner dig tvingad, för att till exempel arbetsmarknaden vill ha ett större språkutbud. Eller för att ”alla andra” kan ett tredje språk så bra att de inte behöver textning på tvn.

Om du nu verkligen vill börja/sluta/förändras på en måndag så tänker jag inte förbjuda dig, men ha i åtanke, för att en förändring ska kunna ske måste den börja inifrån. Den måste börja med orden ”Idag ska jag”.

Stundens låtval: The open sea – All in a day
Take care!